Igår hade jag ingen lust alls att sova ensam.. Så jag frågade min hund Disa ifall hon ville sova i sängen med mig, och jag kan ju inte direkt påstå att hon protesterade.. Hon kom istället springande, hoppade upp, la sig ner hos mig och gosade in sig. Tog en minut, sen låg hon där och snarkade. Inte speciellt mycket till sällskap, men mysigt ändå!

När klockan ringde i morse var det som vanligt inte alls kul att gå upp, men när jag kom på att vi skulle få besök av Roger i skolan som skulle hålla föreläsning om hundars beteende blev det genast lättare att gå upp. Var inte alls lite jobbigt att cykla upp till skolan, bara kallt ;)

Roger jobbar främst med problemhundar, men håller även i hundkurser för "vanliga" hundar också. Han berättade en hel del saker som han vart med om. Hundar som han mött, hur de agerat, hur han agerade, och hur resultatet blev. Vilket var riktigt intressant! Han hade med sig sina hundar, som han hade en otrolig kontakt med. Sådan kontakt som egentligen alla borde ha med dina hundar. Vi gick ut en stund, så vi fick se hur hundarna agerade ute, och hur han jobbade med dem. Lite senare på dagen skulle han visa hur man får en hund att slappna av. Han började med att visa på en av sina hundar, som aldrig tidigare vart uppe på ett bord, och det tog inte lång tid innan den somnade. Trost att vi var 16 personer i rummet, och yttligare 3 hundar. När han var klar med sin hund, skulle han prova på Timon, en av de jobbigaste hundar jag träffat. Han är överallt och ingenstans, riktigt överenergisk. Tror aldrig jag har sett den hunden stilla. Så när Roger skulle testa samma sak på honom, tror jag ingen av oss elever hade räknat med samma resultat. Att Timon på några få sekunder gick från att göra en hel del motstånd, till att ligga helt stilla var otroligt. 

Nu var det våran tur att försöka. Jag tror faktiskt inte att många av oss trodde att vi skulle lyckas, men det gjorde vi alla. Självklart är det skillnad på olika hundar hur lång tid de tar, men det går. Detta är absolut något jag kommer fortsätta prova på olika hundar, för hunden blir som en helt annan individ efteråt! 

Dagen slutade med att Roger följde med och kollade på min hund. Han frågade om han fick testa att gå lite med henne, vilket han självklart fick. Disa snappade direkt upp vad de var han menade, och jag stod som ett frågetecken. Han visade lite olika knep som jag skulle öva på, och jag tänker absolut träna på dem. Jag har länge velat börja träna lydnad och prova på agillity med Disa, men eftersom jag inte har kunskapen är jag rädd att jag gör fel, och att det då bara blir skit av alltihop. När jag berättade det för Roger sa han att den inställningen är bra mycket bättre att ha än att man tror att man kan allt, för de är oftast då man inte gör det. Så han tyckte absolut att jag skulle träna henne ändå. Plus att han sa att bara vi tränar, så kan hon gå hur långt som helst. För hon är mjuk, förstår snabbt, är positiv och är villig att jobba. Vilket var riktigt kul att höra, så nu är jag riktigt motiverad till att sätta igång! :)

Resten av dagen och kvällen kommer spenderad med pluggande till provet imorgon. Hoppas verkligen att  jag klarar det! Imorgon tänker jag sticka iväg till fotbollsplanen med Disa, för lite träning! :)'

En bild på Disa efter hon somnat så skönt hos mig igår... :)

Som vanligt så somnade jag mycket senare än vad jag hade tänkt mig igår, och försov mig idag. Vet inte om jag hade glömt ställa om klockan eller vad som hände.. Men jag vaknade iaf 07:50, när jag började 08:00. Eftersom det är inriktningsvecka får jag inte missa någonting alls, så det var  bara att ta på sig det första bästa, sätta upp håret i en bulle och sen cykla iväg. 08:10 kom jag in på lektionen, och de hade precis börjat då. :)

Denna dagen var inte så jobbig som jag trodde den skulle bli, det var mycket självstudering. Skönt de, för jag sov mig nästan igenom hela dagen. Riktigt trött var jag, men jag lyckades ändå göra det jag skulle som tur var.

Efter sista lektionen skulle jag upp till min mentor som bett mig komma, hade ingen aning om varför.. Men det var för att prata om betyg. Tydligen så hade jag fått min första ig-varning. Vet inte riktigt hur detta är möjligt, då jag senast förra veckan pratade med läraren som håller i det ämnet, och då såg allt bra ut. Men men, de fixar sig till slut. :)

När jag äntligen kommit hem lagade jag mat, och la mig sen en stund i soffan innan jag skulle börja med pluggandet. Inte de smartaste jag gjort, då min hund kröp upp bredvid mig. Så mysigt att vi somnade båda två, och vaknade inte förens halv 10! 

Har precis gjort mig lite kvällsmat, och ska nu göra de sista instuderingsfrågorna innan jag går och lägger mig för natten. Hoppas nästa morgon inte blir lika jobbig! För imorgon kommer en "hundexpert", som ska prata om olika beteenden hos hundar, hur vi ska läsa av dem och agera i olika situationer, och så ska vi även få ha lite praktiska övningar. Det ska bli skitkul! Behövs lite annat nu när vi enbart haft teori i 3 dagar nu. Huvudet är helt slut!

Saknar även min älskling, får nog ringa honom och säga godnatt sen ;*

Vaknade i soffan idag igen, kollade ut och det såg riktigt kallt ut! Började tänka på hur det var i vintras, då kan klädde på sig lager på lager innan det var dags att gå iväg till skolan. Hur mycket man än tog på sig frös ändå, och såg ut som en snögubbe när man kom fram. Usch, kände inte alls för att gå runt och frysa idag, då blir man bara på dåligt humör!

Så, jag gick genast till garderoben för att leta fram något varmt och mysigt som kunde passa, och längst in bakom alla sommarkläder hittade jag en mysig tjocktröja som jag helt glömt av! Hittade även ett bar gamla Gul&Blå jeans som jag knappt använt. Provade dom, å dom satt perfekt!

Nu efter förstår jag precis varför jag aldrig använt dessa jeast särskilt mycket, de var riktigt låga. FÖR låga. Fick gå och dra upp dem hela dagen.. Nä, dom får nog hamna längst in i garderoben ett tag till, tills jag nästa gång glömt varför jag aldrig har dom ;)

I skolan hade vi bara teori hela dagen. Gick igenom en hel del läkemedel osv. Intressant men väldigt jobbigt att fånga upp allt å lägga det på minnet.. Tänkte läsa igenom allt ikväll och se om jag minns nått. Hoppas på det iaf :)

När jag kom hem frös jag fortfarande lika mycket, så både jag och Disa kröp ner i soffan under en filt! :) Där vi tyvärr har fortsatt spendera denna dag. Vart helt slut efter så mycket teori, så har inte orkat med så mycket idag. Snart ska vi i alla fall ut på en långpromenad, innan vi kryper ner i soffan igen för lite plugg innan tv-tittandet! 

<3

Somnade till slut i soffan igår, där jag också tillbringat den största delen av söndagen. När jag vaknade hade jag fortfarande ingen lust med nått, men Disa behövde ju ut så det var bara att gå upp ändå. Tur att jag har henne ;)

Efter ett samtal med min älskade mor, lyckades jag äntligen få lite motivation till engelskaarbetet som legat och väntat alldeles för länge. Så nu är det klart och inskickat! Funderar nu på om jag kanske borde dra mig upp till spåret för en springrunda. Skulle vara bra för att salma tankarna, fördriva tiden men även för att bli piggare i kroppen!

Imorgon börjar inriktningsveckan i skolan, och jag funderar redan på hur jag ska få in allt i min lilla hjärna och klara slutprovet på det hela. Det är nog kanske inte de bästa att jag redan ser negativt på det, så de tankarna måste jag snart ändra på. :)

Jag har aldrig tyckt om att säga hejdå, och jag är inte heller bra på det.

Istället gömmer jag mig. Jag blundar för det, och plågar istället mig själv lite till.

Idag var jag tvungen att säga hejdå, till någon jag tycker väldigt mycket om. Det är aldrig kul, speciellt inte när jag inte vet nästa gång vi ses. Kanske en månad, kanske mer, kanske mindre. Att vara ifrån honom, är nog något bland de jobbigaste just nu. För han ger mig lite extra energi och vilja, han gör mig glad under de tillfällen jag inte trodde var möjligt. 

Det är inte ens ett dygn sen han åkte, men jag har redan tappar orken och lusten. Jag känner inte för att göra någonting alls. Helst hade jag velat krypa ner i sängen, under täcket, och ligga där tills han kommer tillbaka. Tror faktiskt inte att han själv inser hur mycket han betyder för mig, och hur stor del av mitt liv han faktiskt är. Men det är enbart mitt fel, för jag är för dålig på att berätta det. Jag vet inte hur jag ska få fram orden, eller är det kanske för att orden inte räcker till?

En evig längtan. Efter hans närhet, röst, energi och léende. Jag tänker hela tiden på att den snart är över, snart är skolan slut och jag flyttar hem. Men när en dag känns som en evighet, så känns det inte längre som "snart". Det gör bara vardagen ännu tråkigare. 

Därför jag har nu bestämt mig för att börja träna, jag tror jag behöver komma ut mer än till krogen. Jag behöver få kraft och ork. Ork till att fixa klart skolan, och kraft till att hålla humöret uppe. Om jag fokuserar på något nytt, kanske tiden går fortare. Då kanske det inte längre kommer kännas som en evighet. Då kanske det snart är vi igen.